Pollare och knapar
Båten ska vara utrustad med pollare, knapar och ring- eller öglebultar som gör det möjligt att fästa förtöjningslinorna ordentligt. Beslagen måste vara tillräckligt stora, kraftiga och väl monterade för att tåla höga belastningar, till exempel vid storm eller bogsering.
För att inte skada linorna ska alla beslag ha rundade kanter. De bör monteras med genomgående bultar, helst av rostfritt stål och ha förstärkningar på insidan av skrovet så att de inte lossnar vid kraftiga ryck.
Många mindre eller äldre båtar har beslag som är dimensionerade för skyddade vatten men används ändå i mer utsatta miljöer. Kontrollera därför regelbundet att de är tillräckligt starka och byt eller förstärk vid behov.
Halkipar och klys
Halkipar och klys används för att leda linorna rätt och minska slitaget mot skrovet. De ska vara så stora att linan ryms tillsammans med eventuellt nötskydd, exempelvis en plastslang.
Undvik att använda dem om båten riskerar att hamna lägre än bryggan, eftersom linan då kan skadas eller fastna.
Självlänsande båtar
Lita inte blint på självlänsen. Avrinningen kan lätt blockeras av smuts, löv, beväxtning, papper, snö eller is, vilket kan leda till att vatten samlas i båten.
Rullfock
Har båten rullfock måste manöverlinan kunna säkras ordentligt när båten lämnas utan tillsyn. Den ska beläggas på en stabil knap. En enkel clamcleat är ofta otillräcklig. Kraftiga vindryck kan få seglet att rulla ut och fladdra sönder. Följ alltid tillverkarens rekommendationer för montering och säkring.
Ryckutjämning – förtöjningsfjädrar
En båt är inte korrekt förtöjd om linorna riskerar att gå av på grund av ryck. Någon form av dämpning måste alltid finnas.
- Förtöjningsfjädrar av stål ska säkras med kätting
- Gummidämpare ska vara anpassade till linans dimension och båtens storlek
Syftet är att minska belastningen på både linor och beslag.
Tågvirke (linor och rep)
Allt tågvirke för permanent förtöjning måste vara starkt och tåla nötning, ryck och solljus. Tillverkare anger normalt linans brottgräns eller rekommenderad dimension utifrån båtens vikt.
Livslängden förlängs om linorna tvättas när båten tas upp på land. Skadat tågvirke ska bytas omedelbart.
Varje knop eller skarp böj försvagar linan och den får inte löpa glidande genom ringar eller runt balkar. Syntetiska linor är ofta hala och kan glida ur fästen, därför bör ändar säkras med instick eller bänsel. Splitsning ska göras korrekt, minst fem instick och vajerlås eller metallpressningar får inte användas.
Tågvirke av "silke"
För permanent förtöjning rekommenderas långfibrigt tågvirke av polyester eller polyamid, ofta kallat silke. Det är dyrare men har längre livslängd och bättre motstånd mot slitage och solljus.
Andra material
Lättare material, exempelvis polypropylen eller enklare polyester, lämpar sig främst för tillfällig förtöjning. De är smidiga att arbeta med men mindre slitstarka.
Skotlinor ska aldrig användas som förtöjningslinor eftersom de är stumma och lätt går av, samtidigt som de kan skada båtens beslag.
Schacklar
Schacklar används för att koppla samman linor, kätting och boj. Vid förtöjning ska de vara tillverkade av smitt stål och dimensionerade för belastningen, minst lika kraftiga som kättingen. Bulten måste alltid säkras så att den inte skruvas upp.
Kauser
När en ögonsplits används tillsammans med schackel ska den förses med en kaus av stål som skydd mot nötning. Ögat ska vara så trångt att kausen sitter stadigt.
Hakar
Självsäkrande hakar bör inte användas för permanent förtöjning i utsatta lägen, till exempel mellan brygga och boj. Vanliga karbinhakar är olämpliga eftersom de kan öppna sig eller deformeras.
För mycket små båtar (upp till cirka 200 kilo) kan dock kraftiga hakar användas där knapar saknas, men de måste kontrolleras regelbundet.
Galvanisk korrosion
När metaller av olika slag används tillsammans i vatten kan galvanisk korrosion uppstå, vilket bryter ner materialet. Risken är särskilt stor i saltvatten. Undvik därför att kombinera exempelvis järn, rostfritt stål, koppar och mässing i samma förtöjning.
Fendrar
Fendrar är en viktig del av en säker förtöjning eftersom de skyddar både den egna båten och omgivningen mot skador.
Antalet, storleken och formen ska anpassas efter båtens längd, höjd och fribord. Minst tre fendrar per sida rekommenderas, och de ska vara tillräckligt stora och tunga för att inte blåsa upp på däck.
Placera fendrarna så att ventilen pekar nedåt, annars kan den tryckas loss när fendern pressas mellan två båtar.